Godis från främlingar
Recenserar WALKING WITH STRANGERS i Sydsvenskan idag och har alldeles för få tecken på mig att förklara vad som gör bandet så tidstypiskt och så lyckat i en annars rätt umbärlig och likriktad genre.
Inte har jag tid att utveckla resonemanget här heller. Lyssna själv och golvas av metalcore/deathcore/tappa abborre-core där låtarna går att skilja åt och tackar för sig i rättan tid (inom tre minuter från att de skakat hand).
